TRUE CONVERSATIONS
Linda’s cancer story
Jag har i hela mitt vuxna liv varit rädd för bröstcancer, vilket gör hela den här situationen ganska ironisk Det har egentligen inte funnits något tydligt fog för min rädsla, för vi har inte bröstcancer i släkten. Ändå har det gnagt i mig vilket gjort att jag har undersökt mina bröst regelbundet.
Det var när jag satt mitt i ett Teams-möte som jag först upptäckte en knöl. Jag stelnade till av panik, men eftersom jag har sökt för knöl i bröstet tidigare hörde jag vårdcentralens ord ringa i huvudet: ”vänta ut en hormoncykel innan du söker vård”. Så jag väntade. Några veckor senare var knölen borta och jag pustade ut. Men, så dök den upp igen fast på ett nytt ställe... Cancer flyttar inte runt tänkte jag, och konstaterade att jag nog var i förklimakteriet och att kroppen börjat balla ur. En kvinnas oundvikliga öde.
Men, så började bröstet svullna upp och i samma veva kom min mammografikallelse. Jag bokade om tiden för att få komma redan nästa dag. Snart därefter fick jag en ny kallelse, man ville ta fler mammografibilder, ultraljud och biopsier... Läkaren var tydlig; ”oavsett vad detta är Linda, så ska det bort”.
Jag låg på britsen med ett munskydd som glidit halvvägs upp över ögonen och grät. Rädslan slog till som en käftsmäll. ”Du tar ju prover överallt, så om detta ska tas bort så får ni ju ta hela bröstet?!”. Hans svar var lika klart som det så här i efterhand var sant: ”Ja, det kan bli så.”
Bara fem dagar senare (mitt livs längsta dagar) fick jag samtalet från Bröstcentrum på Sahlgrenska. ”Kan du komma imorgon? Vi vill gå igenom dina provsvar med dig. Ta med dig en anhörig.” Ridå ned.
Det visade sig att jag hade fem tumörer i bröstet och spridning till lymfkörtlarna i armhålan. Det jag känt av var troligen vätskesamlingar i vävnaden runt tumörerna; bröstet själv hade börjat reagera på cancer-angreppet. Mindre än en vecka efter att jag fått diagnosen fick jag min första cytostatika, och idag sju månader senare har jag slutfört all cytostatikabehandling, opererat bort hela bröstet och strålats. Visst, jag har en del behandlingar kvar som förebygger ett eventuellt återfall. Men det viktigaste är att cancern är borta ur min kropp. Jag är cancerfri.